Kan man lita på sina känslor?

Alla vi har någon gång under vår livstid gjort ett val som vi har grundat på våra känslor,  det kan ha handlat om att göra ett val i ett förhållande eller i en vänskap.  Oavsett vad det var för situation vi var tvugna och göra ett val i så har vi alla grundat det valet på våra känslor. En situation där vi lyssnade på våra känslor istället för vårat sunda förnuft,  känslor som kanske ledde oss till det rätta valet eller som missledde oss och valet vi gjorde var det felaktiga valet.

Men kan vi lyssna på våra känslor när vi ska göra ett val?  Kan vi lita på våra känslor när vi står inför ett val?  Kan vi göra val grundade på våra känslor?  Våra känslor är ju trots allt en del av vårat tänkande, känner man sig nere så tänker man negativt, känner man sig glad så tänker man ju positivt så kan vi verkligen lyssna på våra känslor när vi gör våra val? Kan vi lita på våra känslor när dom kan missleda oss genom att våra känslor förändras?

Våra känslor är och kommer alltid va en del av våran förmåga att besluta oss vilket val vi kommer göra,  vi kommer alltid att lyssna på våra känslor och göra några val och vi kommer alltid att göra några val med vårat sunda förnuft.  Det handlar om i slutändan att göra vissa val med sina känslor men ha sitt sunda förnuft i baktanke och vice versa,  vi kan inte göra alla våra val med våra känslor eller med vårat förnuft. Frågan återstår:  Kan man lita på sina känslor eller kommer dom bara missleda oss?

Fred och Kärlek
PublicEnemy88

Ser du kränkningarna eller blundar du för dess existens?

Alla vi har blivit kränkta och förnedrade någon gång under våran livstid, det kan ha varit när vi va yngre, äldre eller vi kanske blir kränkta och förnedrade dagligen i dagsläget. Man kanske blir kränkt på jobbet, i skolan och hemma.  Kränkningarna som man alltid kommer att minnas, förnedringarna som sätter sina spår i ens liv.  Kränkningarna och förnedringarna som fortsätter att existera i våra skolor, på våra jobb och i våra hem men varför existerar kräningens och förnedringens  väsen runt om oss?  Är det för att man blundar när dom väl visar sig?  Lever kränkningen och förnedringen vidare för att vi inte går in i strid mot dom?  Vad är det som får oss att undvika striden mot kränkningarnas och förnedringarnas lejdukar som fortsätter vandra på våra gator?

Är det för att vi är rädda för att folk ska se vilka vi egentligen är?  Är det för att vi är så osäkra på oss själva och avundsjuka på varandra så att vi måste kränka och förnedra varandra för att bli fria från osäkerhetens och förnedringens långa armar?  Är det för avundsjukan tar över våra sinnen som får oss att kränka och förnedra våra medmänniskor?  Vad är det som får människor att sjunka djupare och djupare i kränkningens och förnedringens mörka hav?

Alla är vi olika men alla vi har samma människovärde oavsett om vi är fattiga, rika,  mörkhyade,  ljusa, muslimer,  kristna,  sjuka,  friska , lyckliga och deprimerade.  Så vad är det som får oss att tro att vi har olika människovärden?  Är det att vi ser ner på varandra?  Är det för att vi blundar och förnekar likheterna som finns runt om oss?  Vad är det som hindrar oss från att se och acceptera existens?  Är det för att våran syn på vårat samhälle kommer att brinna ner i sanningens lågor?  Är det för att vi inte orkar bry oss så vi förnekar kränkningen och förnedringens  existens till det bittra slutet?  Vad är det som får oss att låta deras existens förstöra allt för många liv?

Jag har själv blivit kränkt ett flertal gånger,  vissa gånger gjorde jag något åt det – andra gånger vände jag bara andra kinden till. Ibland så blev jag förbannad – andra gånger så tyckte jag bara synd om personen som va tvungen  att kränka en annan människa för att må bra. Vissa kränkte mig för att jag va  tanig – andra kränkte mig för att ingen skulle se vem dom egentligen var.  Oavsett anledningen till varför dom kränkte mig så har jag alltid omvandlat hatet som växte inom mig till energi, energi som jag  använde till att uppnå mer än vad jag har kunnat drömma om. Vägen hit va lång men i slutändan så är det värt all svett, blod och tårar jag har fått offra för att kunna förbi se deras kränkningar och ta mig  dit i livet jag har velat gå.

Så vänd aldrig andra kinden till när du ser din medmänniska bli kränkt,  lyd aldrig rädslans order och visa att du inte tolerar kränkningarnas och förnedringarnas existens. Glöm aldrig bort att vi alla är lika mycket värda

Fred och Kärlek

New Shit Coming Up!

Jag vet att jag har varit otroligt seg på att skriva nya texter och jag har mina anledningar till varför jag inte har skrivit något nytt.  Jag kommer då dock att släppa nya och fler texter oftare än vad jag tidigare har gjort. Så om ni gillar denna blogg så har ni något o se fram emot
Vill ni att jag ska skriva om något speciellt ämne så lämna ett spår efter er så ska vi se ifall det går o fixa

Ber om ursäkt för dom sega uppdateringarna men ny skit kommer

Fred och Kärlek
PublicEnemy88

Ljuset i mörkret?

Snön faller ännu en gång ner mot marken nedanför, asfalten utanför som en gång var grå har färgats vit av snöflingorna. Han vaknar upp till lukten av marijuana och gammal öl, han går mot badrummet i hopp om att finna styrkan att hantera sina plågsamma minnen, han tittar in i spegeln och allt han ser är djävulen flinande mot honom. Han känner hur hans liv har börjat tyna bort, en låga som en gång lyste så starkt har nu börjat tappa styrkan och mörkret har börjat svälja ljuset. Mörkret som har legat och lurat i hans livs skuggor, väntandes på chansen att visa sig och sluka i sig ännu en vilsen själ. En själ som är på jakt efter sin identitet, en själ som vilseleddes av hatets frestelser. En själ som har haft styrkan att slå sig fri från sorgens fotbojor, fotbojorna som höll honom fast i sorgens djupa hav och som var nära att släcka hans livslåga för gott

Han tittar mot barnen som leker i lekparken på gatan mittemot, han faller tillbaka till minnena som hans barndom, minnen som han har försökt att trycka ner till djupet av hans sinne (själ?), minnen som påminner honom om vem han är och vart han kommer ifrån, minnen fyllda med händelser som han förnekar att dom skapades. Händelser som gjorde honom till den han är idag, händelser som fick honom att fastna i mörkrets fällor. Han faller tillbaka till verkligheten med en nackbrytande fart, han känner hur hatet för att hans handlingar kommer krypandes upp för nacken, handlingarna som har förföljt honom och som har livnärt hans hat.

Han rör sig hemåt i hopp om att finna den vägledning han behöver men finner inget annat än tystnad, en tystnad som har allt för länge hörts i hans liv, i hans tankar och i hans sinne. Han letar desperat efter en utväg ur denna misär, en misär som han skapade för sig själv när han hamnade framför helvetets portar och knackade på. Ett helvete som låg bakom mörkrets rökridå, ett helvete som skapades av sanningen händer. Sanningen som blev misshandlad av lögnerna som han skapade, lögner som missleder hans flickvän och familj. Lögner som lurar in honom i dess nät, ett nät som bara slukar allt fler människor. Han ringer sina polare på jakt efter vägledning och tröst men allt han finner är mer ignorans och själviskhet.

Han går ut på balkongen och tittar upp mot den mörka himlen, han ser hur stjärnorna lyser starkare än vad dom har någonsin gjort. Han faller snabbt tillbaka till minnena från hans barndom, ett kapitel i hans liv där han var omringad av kärlek och uppskattning. Ett liv som han lämnade av misstag. Han tänker tillbaka på sina föräldrars ord ”Vad du än gör i detta liv så kommer vi alltid va stolta över dig och finnas här för dig”. Han inser att han måste ändra sig, han har sett ljuset som har varit gömd av mörkret som har funnits i hans liv allt för länge. Ett ljus som vägleder honom tillbaka till livet, en vägledning som han har desperat letat efter. Han ringer sina polare och säger att han väljer liv istället för död som öde, han ringer sin familj och berättar sanningen samt ber om ursäkt för lögnerna och hans beteende. Han går in i den kalla lägenheten och lägger sig bredvid tjejen som har alltid funnits där för honom och som alltid har sett honom för den han egentligen är. Han sluter sina ögon med ett leende på läpparna och drömmer sig bort.

Fred och Kärlek

När kärlekskänslor blir till vänskapskänslor

Det är nytt år och som en ny start på detta år så tänkte jag bjuda på en gammal text som jag skrev när jag va 15-16 år. Texten är inte redigerad på något sätt utan jag har direkt kopierat in den i bloggen
Enjoy!

Vad gör man när sina vänskapskänslor blir till kärlekskänslor?
Ska man va ärlig mot den personen eller ska man försöka gömma sina känslor? Klarar man av att gömma känslorna utan att låta dom ta över ditt liv men hur blir det ifall man försöker gömma sina känslor? Man kommer inte kunna vara sej själv utan man måste hela tiden tänka på vad man gör, man kan aldrig slappna av utan man tänker hela tiden på hur man ska skötta sej utan att den andra personen märker nåt. Men att va ärlig mot den personen då? Att berätta för den personen hur man känner? Man kanske är för rädd eller blyg för att våga ta det stora klivet, man kanske missar chansen om att få träffa den rätta ifall man inte berättar nåt? Man får panik man börjar tänka på allt och glömmer totalt bort allt annat, så vad ska man göra? Greppa tag om chansen eller låta den rulla förbi en? Ett liv, ett enda val som man har att göra så vilket val gör du?

Vad gör man då när sina kärlekskänslor blir till vänskapskänslor?
Samma sak här, ska man va ärlig mot den personen eller bara köra på? Ska man ljuga för den personen rakt upp i ansiktet och missleda den eller va ärlig och ta risken samt det stora klivet och berätta hur man verkligen känner? Vad ska man säga då? Att man kan vara vänner? Funkar det då? Kanske inte för ena personen har ju kvar sina känslor för dej och oftast så funkar inte det så vad ska man göra? Vara vänner eller säga upp kontakten totalt? Försöka minnas alal bra och dåliga minnen med den personen som man har eller försöka gömma dom? Säger man upp kontakten helt så kan det kännas som om man förnekar den relationen man hade med personen vilket ger fel budskap till den personen. Samma sak här ett liv ett val som man har, vad väljer du?

Men samtidigt kan man vara vänner med en person som har känslor för dej och se hur det blir senare i livet, vem vet? Man kanske får känslor för den personen, det är ju bättre att göra så än att inte vara vänner eller nåt sånt. Tänk efter vilket är bäst? Att inte va vänner och säga upp kontakten helt eller va vänner med personen tills vidare? Att vara ärlig mot personen brukar löna sej i slutändan så va ärlig och våga ta det stora klivet, vem vet? DU kanske vinner på det eller så förlorar du? Men vad gör det ientligen? Det finns ju alltid fler personer som man kan chansa på bara man tänker positivt och tror på dej själv samt våga ta klivet, ta risker! Tro på dej själv så finns inget som stoppar dej

Fred och Kärlek

Ett misstag – en andra chans?

Alla vi har gjort våra misstag i våra liv, det kan handla om att man har varit otrogen, har ljugit för sina nära och kära eller helt enkelt gjort ett misstag som förändra ens liv. Vad än man har gjort för misstag så har man begått ett misstag, vissa gör misstag dagligen medan andra begår misstag väldigt sällan, vissa begår samma misstag om och om igen – andra gör ett misstag en gång sen aldrig mer men varför är det så? Varför lär man sig inte av misstagen som man begår?  Varför begår många samma misstag om och om igen? Är det för att man inte inser allvaret i misstaget man begick? Är det för att man blundar för misstaget och tänker denna gång så blir det annorlunda? Vad får oss att göra samma misstag om och om igen?

Vissa misstag är allvarliga medan andra är mindre allvarliga men hur kan man veta om misstaget man har begått är allvarlig eller inte?  Kan man veta det?  Kan man vända sig till sig själv för att avgöra om det var ett allvarligt misstag eller inte?  Kan man använda sig av sitt sunda förnuft eller omdöme för att avgöra om det va ett allvarligt misstag  man gjorde eller inte?  Vi har ju alla olika uppfattningar om vad som är allvarligt och vad som inte är allvarligt så kan vi avgöra om misstagen är allvarliga eller inte? Kan vi lita på vårat omdöme och sunda förnuft som hjälpte oss att avgöra om en person är värd en andra chans eller inte?  Människor förändras trots allt med tiden och alla vi har gjort våra misstag vare sig om det va när man va ung och dum eller när man va gammal och dum, vi kanske fick en andra chans trots vårat misstag – ska vi inte då ge den möjligheten som vi kanske fick till andra människor?

Många anser att man inte förtjänar en andra chans om man har begått ett misstag,  men är det inte rättvist att få en andra chans oavsett vad man har gjort så att man åtminstone får chansen att bevisa för personer att man har ändrats eller ska vi låta människor som begår allvarliga misstag endast få den chans dom fick?  Om dom får en andra chans så har dom fått möjligheten att visa för folk att dom har lärt sig sin läxa sen är det upp till dom själva om dom vill ta vara på chansen eller inte men hur många chanser ska en människa få egentligen?  Ska vi få endast två chanser eller ska vi få flera chanser?  Hur många chanser man än ger en människa så måste den själv avgöra om den vill ta möjligheten man ger dom och så måste personen i fråga själv inse att det va personen har begått ett misstag?

Fred och Kärlek

År 2009 Vs. År 2010

Tiden sveper förbi i sin hastiga fart och förändrar allt omkring den. En tid som lämnar spår efter sig, spår som får oss att tänka tillbaka på tider som vi älskade, hatade och tider som vi saknar. Tider och minnen som formar oss som till dom människor vi kommer att bli och som har format oss till dom människorna vi är idag. En formning som utvecklas med hjälp av våra minnen och erfarenheter, en formning som kanske är till det bättre eller till det sämre. En tid i våra liv som vi alltid kommer att minnas, en tid i våra liv som alltid kommer vara en del av oss och vi en del av den.

Vi är i slutetappen av året 2009, ett år som kanske inte blev som vi tänkte oss. Det kanske blev bättre eller sämre än vad vi hade förväntat oss, en förväntning som kanske inte levererade som vi hade tänkt oss, kanske det va för att vi hade sattit ribban för högt eller så kanske vi satte den för  lågt. Oavsett om vi satte ribban för högt eller för lågt så har detta år förändras oss, förändringen kanske inte har visat sig ännu men en dag vare sig om det är imorrn, nästa vecka, nästa månad, nästa år så kommer förändringen att en dag visa sig. En förändring som vi kanske inte ser, en förändring som förändrade våran livstil, vårat tankesätt, våra perspektiv, våra liv, våra nära och kära eller helt enkelt oss själva.

År 2009 når sitt slutmål imorgon och vi får en ny chans att skapa minnen som varar för resten av våra liv, en chans att förändra sitt liv, att utforska sig själv, en ny chans att finna det man söker. Ett nytt år som ger oss nya chanser att uppnå våra drömmar, se över oss själva och våra liv, att förändra något, att förändra våran livstil m.m. Vi får en ny chans med det nya året och mitt råd är ta vara på dom chanserna ni kommer att få för man vet aldrig hur många chanser man får i det nya året, se detta som en möjlighet att uppnå dina drömmar, inget är omöjligt så länge man har hoppet och glöden kvar. Lämna kvar all smärta, sorg och mörker i detta år och börja om på nytt när ni väl får chansen

Nya texter kommer med det nya året – vill tacka alla som har stöttat mig detta år och alla mina trogna läsare som har följt med mig på denna färd i lyrikens värld. Jag vill tacka en speciell person som har hjälpt mig att promota denna blogg, tack cissi för din tid och energi som du la ner på att promota denna blogg. Du är guldvärd! Tack allihopa och ha en fet jävla avslutning på detta år

Ett Nytt År – En Ny Dag

Fred och Kärlek

Verkligheten i skuggorna?

Följ med mig på en färd till en annan värld som samhället förnekar dess existens,  en färd genom en värld utan något återvändo.  En färd som kommer ändra din syn på livet,  ett enda felsteg i livet och du riskerar att hamna här med alla människor som du ser ner på. Knarkare,  alkoholister,  självmordsbenägna,  hemlösa ,  straffade och kriminella.  Detta är deras värld,  dessa kalla gator är deras hem,  det är här dom lever,  det är här dom letar efter en väg ut ur detta mörker.  Det är här alla vilsna själar hamnar,  det är här som blodet färgar gatorna röda.  Det är här alla som vi ser ner på och har fördomar mot lever.  Dom som har aldrig sett ljuset skinna genom mörkret,  dom som Gud vände ryggen till och som Djävulen tog emot med en öppen famn

Dom som hamnade i denna mörka och kalla väg på grund av ett snedsteg, dom som flydde ifrån sina problem med alkohol och droger som skulle ha dämpat smärtan men som ledde dom till denna mörka och kalla värld. Dom som letade efter svaren som skulle ge dom lite frid men som bara fann fler frågor utan svar. Dom som är gamla krigare men som la ner svärdet och gav upp hoppet om att finna ett väg ut, hoppet som försvann bit för bit för varje gång dom fann inget annat än mer hat, kyla och mörker. Glöden som en gång fick dom att fortsätta leta efter vägen ut ur denna värld men som förvandlades till lågor, lågor som slukade deras inre jag,  deras själar och deras livsglöd och allt som återstår nu är ett blott minne av en värld som dom en gång levde i och en askhög. Ett blott minne som plågar dom varje dag,  askhögen som påminner dom om vad dom en gång hade men som dom förlorade i striden med livet.

Det är i denna värld där barn sliter för några ynkliga ören så deras familjer kan få mat på bordet, det är här där dom stora företagen utnyttjar människor för pengar. Det är i denna värld där barn förvandlas till soldater. Det är i denna värld där oskyldiga slaktas, det är här alla människor som systemet och vi vänder ryggen till och förnekar deras existens lever. I denna värld finns det ingen sympati eller empati, i denna värld finns det inget som kan vägleda dom till en väg ut ur detta fängelse som systemet och samhället skapade. Här finns det inge hopp, kärlek, värme eller ljus. Här finns det bara mörker, hat, död, kyla, krossade drömmar och smärta. Det finns inget ljus som kan skinna genom mörkrets skuggor och vägleda dom till vägen ut ur detta fängelse. Det finns ingen värme som kan värma dessa kalla och vilsna själar, ingen kärlek finns som ger dom styrkan att fortsätta strida i livets hårda strid. Endast hat som leder dom djupare och djupare in i mörkrets skuggor. Här existerar ingen låga som kan ge dom de extra krafter som dom behöver för att fortsätta leta efter vägen som leder dom till en bättre värld. För dessa vilsna själar tänder jag ett ljus och sträcker ut en hjälpande hand

Fred och Kärlek

Is our world black and white?

The snow falls yet again down to the asphalt, the cold crawls under my window and I wake up to the smell of old cigaretts. I grab the paper and start reading the sentences that I wrote the night before, I grab the pencil and continue to write. I start too feel like I have crawled in my own text, crawled in to the words that forms my vision on life. Words that floats around in my head, waiting for be choosed to create a new world with sentences. I fall back to reality with a neckbreaking paste, I grab a ciggarett and walk out to get some rest from my toughts. I light up the ciggarett when I spot a child walking with her parents and I realize that even tough the hate is still  our streets, our lifes, our world – the love is still alive

A love that we thought was dead, a love that was hiding in the shadows of hate. Hate the shadows that have devoured nearly all the positivity that was left in our lives, our society, in our world. A world where it is said that the strongest will survive, but is it really so? Or is it just a smokescreen for the real truth but what is the real truth? Is it a real truth, or is it just lies in our lives, our souls, our society, in our world? Lies that led us further and further into the dark labyrinth. All we’re looking for is our own truth, a truth that might get us to open our eyes and see the truth that lies hidden in the shadows. The shadows that hide the answers we are looking for, answers that enlightening us about ourselves, our friends, our families, the society we live in, the politicians who rule our countries.

We live in a world where everything is black and white but is everything really black and white? Or do we live in a gray area of the world where everything happens for a reason? One reason for our suffering, our joy, our sorrow and our hatred. One reason why we live as we do, one reason for our actions, one reason for our choice. Is there a reason why we live, or are we set on this world without any reason? Many questions but no answers. All I know is that we live in a world with no turning back

Peace And Love

Vad är skillnaden mellan vita och svarta lögner?

Alla vi har någon gång under våran livstid sagt en lögn till en medmänniska – det kan ha handlat om att man har ljugit för sin polare, någon familjemedlem eller en främling. En lögn som vi själva kanske ansåg att det va en vit lögn men var det verkligen en vit lögn eller var det en svart lögn som vi spottade ut? Hur vet man om den lögn man säger är en vit lögn eller en svart lögn? Är det för att vi själva anser att det är en vit lögn eller en svart lögn? Hur kan vi veta vad det är för lögn vi säger till människor runt omkring oss?

Kan vi avgöra vad det är för sorts lögn det är vi säger genom våran egna syn på lögnen? Vi har ju alla trots allt olika uppfattningar om vad en vit och svart lögn är beroende på hur vi själva ser på situationen, lögnen och hur hög vår moral är. Hur kan vi avgöra vilken lögn det är vi säger eller hör? Kan vi avgöra vad det är för sorts lögn på hur personen kommer att reagera när personen i fråga får reda på sanningen? Är de ämnet i lögnerna det som avgör om det är en vit eller svart lögn? Vissa ljuger för att dom är rädda för sanningen, vissa ljuger för att dom har fastnat i lögnernas väv, vissa ljuger för att dom är rädda hur personen kommer att reagera och vissa ljuger för att dom inte vill vara dom de är. Men vad är det som får oss att ljuga? Är det för att vi är för rädda för sanningen så vi ljuger för att undvika den? Ljuger vi för att vi är för blinda för att se att sanningen kommer komma fram till slut? Ljuger vi för att vi är rädda hur personen kommer att ta sanningen? Ljuger vi för att vi är personer som vi inte vill vara och lever ett liv vi inte vill leva? Varför fortsätter lögnerna övervinna sanningen?

Vad ger oss rätten till att vända och vrida på sanningen så att den passar oss? Vad är det som driver oss människor till att vi hellre ljuger än att berätta sanningen? Räcker det inte med politiker som står och ljuger för folket rakt upp i ansiktet? Politikerna som ger oss en massa löften och lovar att göra sitt bästa för att leva upp till våra förväntningar men gör dom verkligen det eller ljuger dom bara så att vi ska få förtroende för dom och rösta på dom/deras parti? En lögn är ju trots allt en lögn i grunden, vare sig om vi tycker att det är en vit eller svart lögn så är det ju ändå en lögn i grunden. Så vad är egentligen skillnaden mellan en vit och en svart lögn?

Fred och Kärlek