Vad är mod?

Alla människor har mod,  det kan handla om att ha modet att stå upp för sig själv,  att våga vara sig själv,  att våga ingripa i en farlig situation,  att gå emot strömmen eller är mod att möta sina rädsla och kämpa vidare mot alla odds m.m.?  Om allt ovanstående är modigt vad är då fegt?  Är det fegt att kompromissa?  Är det fegt att dra sig undan för att rädda mer än vad man tror?  Är det fegt att anpassa sig efter situationer?  Vad är egentligen modigt och vad är egentligen fegt?  Finns det olika sorters modighet och fegheter?

Hur kan vi avgöra vad som är modigt och vad som är fegt när vi alla har olika uppfattningar om vad som är modigt och vad som är fegt?  Kan vi lita på våra egna uppfattningar eller måste vi tänka på samhällets syn på modighet och feghet för att sedan avgöra vad som är modigt för oss?  Vad är egentligen modigt och vad är det som ger ordet dess innebörd?  Är det våra åsikter som gör oss modiga?  Är det våra tankar?  Är det våra handlingar och val som gör oss modiga eller vad är det som gör oss modiga och vad är det som gör oss fega?  Gör våra rädslor fega?  Är det våra beslut om att dra oss tillbaka som gör oss fega?  Vad är det som gör oss till modiga och fega människor?

Att vara modig hela tiden kanske inte är alltid den bästa lösningen,  ibland kanske man måste vara feg för att kanske rädda sig själv och andra så är ordet mod så positivt som det låter eller är bara lurendrejeri?   Att vara feg ibland vara den bästa lösningen för man räddar oftast mer än vad man tror.

Att vara sig själv,  gå sin egna väg och stå upp för sig själv är och kommer alltid va modigt enligt mig, alldeles för många följer strömmen av rädsla för att hamna utanför.  En rädsla som kan ibland leda dom till fel väg men vad är egentligen fel väg genom livet?  Är det att hamna i fel sällskap?  Är det att göra det samhället inte accepterar?  Är det att ta droger och dricka alkohol för att fly och kanske dämpa den fruktade ångesten som vi själva skapar och orsakar?  Vad är egentligen fel väg genom livet?  Vi har våran egna väg att gå genom våra liv och vi väljer väg genom dom valen vi gör.  Ibland så leder valen till en väg vi inte ville gå men man kanske trampade snett eller blev missled och till slut kanske man hamnade där.

Är det modigt att möta sina rädslor och är det fegt att leva efter sina rädslor eller är det modigt att vara feg och är det fegt att vara modig?  Oavsett om man är modig eller feg så är man fortfarande en människa och alla människor är modiga och fega ibland. Man kan inte va modig eller feg hela sitt liv, ibland så måste man steppa up och visa att man är modig och ibland så måste man svälja sin stolthet och dra sig undan.

Så vad anser du är modigt och vad som är fegt?

Fred och Kärlek

Dags att glömma och förlåta?

Alla har vi glömt och förlåtit någon för deras misstag under våran livstid, det kan ha handlat om otrohet,  slagord, svek m.m.  Vad det än har handlat om så har vi förlåtit personen och gått vidare men varför förlät vi personen?  Vad vare som fick oss att se bortom personens handling och glömma samt förlåta personens snedsteg i livet?   Kan man någonsin glömma det eller kommer minnet av misstaget lägga sig i bakhåll i våra bakhuvuden väntandes på sin chans att påminna oss om misstaget när vi minst anar det?   Kan man förlåta alla misstagen som sker eller är det bara en inbillning inlindad i en lögn som ska få oss att se det positiva hos människor?

Var det för att vi såg potential till en förändring hos personen?  Var det för att personen i fråga visade ånger?  Var det för vi inte pallade bry oss?  Var det för personen i fråga var på väg mot en förändring men trampade snett på vägen?  Är det för vi hoppas på en förbättring?  Är det för att vi är beroende av personen i fråga?  Vad var det som fick oss att glömma och förlåta en persons misstag?  Alla har potential till en förändring om individen själv vill förändra sitt liv, sig själv m.m.   Folk i vår närhet betyder troligtvis något för oss så kan vi verkligen då sluta bry sig när dom har något eller någon egenskap vi tycker om och kanske se dom gå under den ytan som alla försöker hålla sig uppe ifrån?

Alla människor trampar snett på sin väg genom livet,  det är omöjligt att gå igenom livet utan att trampa snett någon gång – vissas snedsteg är dyra medan andras snedsteg är billiga,  snedstegen ger oss erfarenhet som vi sedan kan dela med oss till andra människor.  Ingen är perfekt och ingen kommer någonsin va perfekt delvis för alla människor har olika uppfattningar om perfektion och skulle alla va perfekta skulle vi då va människor?

Alla vi har någon gång velat hämnas på personen som har svikit oss,  skrikit slagord mot oss eller varit otrogna mot oss men är det värt att hämnas?  Personen kommer trots allt få bära minnena från sitt misstag på sitt samvete och är inte det straff nog? Vill vi verkligen gå runt med en massa hat inom oss som får oss kanske ur balans när vi kan försöka att förlåta och kanske släppa det hat som har skapats av personen i fråga? Kommer vi ens kunna hämnas eller kommer vårat samvete att stoppa oss?   Har vi tålamodet och vänta på våran chans att hämnas och kommer den chansen att dyka upp – är det värt o ta den chansen?

Jag har glömt och förlåtit en hel del människor, vissa förtjänade andra chanser medan andra förtjänade ingen andra chans. Vissa visade tecken på förbättring – andra inte,  vissa visade ånger för sina handlingar medan andra tog sin ångest på allvar.  Vissa tog sin andra chans och gjorde en fet förändring – andra tog den och gjorde värre misstag.  Vissa fick mig att känna riktigt hat och få mig att vilja hämnas – andra fick mig att tro att människor kan förändras.   Oavsett vad människorna har gjort med sin andra chans så har jag aldrig gett upp hoppet om någon och kommer antagligen inte göra det för jag vet att människan kan bara om den vill.

Det jag vill säga med denna text är ha överseende med folks misstag oavsett hur allvarliga eller ”lätta” dom är för vi vet aldrig när vi hamnar i samma situation och gör samma misstag.  Att hämnas är aldrig någon bra idé för i slutändan så gör vi alla misstag oavsett vad det är för misstag och skulle inte du vilja att någon förlät dig och glömde det misstaget du begick?  Glöm det som har hänt men ha det fortfarande i bakhuvudet, titta framåt för framtiden ligger framför oss och det är kanske det som är viktigast.

Fler feta texter kommer inom en snar framtid!

Fred och Kärlek

Filosofiska uttalanden

”Svaren man letar efter finns oftast inom en
Man måste bara våga utforska sig själv”
/Jonas 2010

”Den dagen du låter ångesten ta över
är  dagen du har förlorat”
/Jonas och linda 2009

”Livet är som en gågata på natten
Båda har sina ljusa och mörka stunder”
/Jonas 2008

”Om du inte vet vad som händer i världen
Hur kan du då känna sympati för dom som lider?”
/Jonas 2007

En Rastlösa Själ Last Part

Solen bryter sig igenom dom mörka molnen och lyser upp det som en gång var mörkt,  hon öppnar sina ögon till solstrålarna som lyser igenom fönstret och en ny dag har börjat.  Hon kliver upp ur den varma sängen och går till det  tomma vardagsrummet,  hon tittar sig omkring och allt hon ser är tomhet, en tomhet som påminer henne om hennes rastlösa själ.  En själ som letar fortfarande efter friden som har allt för länge varit eftertraktad och målet i hennes färd genom livet.  Friden som många letar efter men som få finner,  en frid som döljer sig bakom stressens skugga.  Hon sätter på kaffet och går ut för att ta morgon ciggaretten,  hon ser hur solen skiner ner och lyser upp huset,   hon sluter sina ögon och låter solen omfamna henne.

Hon låter tankarna föra henne till en annan värld,  en värld där ljusets låga fortsätter att brinna, en värld där kärlekens ros fortfarande lever,  en värld som endast existerar i hennes tankar.  Hon öppnar sina ögon och ser hur tiden tickar iväg,  hon går in och börjar göra sig i ordning för festen som har den senaste tiden varit det enda ämnet i konversationerna med hennes vänner.  Vänner som hon offrar allt för men som inte ger något tillbaka, vänner som vänder kappan efter vinden när helvetes lågor börjar sluka upp henne,  vännerna som beter sig som parasiter, parasiterna  som fortsätter o suga ut allt godhet från henne själ. Hon går ut till köket för att hämta sin bästa vän,  en vän som alltid har funnits där, en vän som har hjälpt henne att fly från problemen som har plågat henne,  en vän som samtidigt varit orsaken till hennes problem.

Problemen som har fortsatt att rulla på medans lösningarna har försvunnit längre och längre in i det fruktade mörkret som slaktar all positivitet i hennes liv.  Hon börjar röra sig mot den omtalade festen,  en fest som enligt hennes så kallade vänner kommer bli den fetaste festen någonsin.  Hon kliver in genom dörren och möts av fulla människor,  hon tittar sig omkring och allt hon ser är människor som ger sig själ till djävulen,  djävulen som har fått tag i hennes vänners själar genom drogerna.  Hon tittar in folks ögon och allt hon kan se är tomhet,  tomheten som länge synts i deras ögon men som aldrig lyst så starkt som den gör nu.  Hon tittar mot sin bästa vän ihopp om att finna orken att stå ut med samma människor som gör samma misstag om och om igen men allt hon finner är mer ignorans

Hon går ut på balkongen för att andas ut och försöka finna styrkan att fortsätta hjälpa sina vänner som närmar sig livets botten,  livets botten där många vilsna själar letar efter en väg upp.  Hon tittar ut över den nedsläckta staden som hon har fallit för och tanken ”Detta är min sanning, mitt val, mitt liv” dyker upp i hennes huvud.  Hon tittar upp mot den kolsvarta himlen och ser hur regnet börjar falla ner,  hon träffas av en regndroppe,  en regndroppe som får henne att inse att det hennes rastlösa själv letar efter finns inte här.  Hon går in igen och greppar sina saker, hon går ut genom dörren och börjar röra sig mot sin lägenhet,  en lägenhet som har blivit hennes tillfälliga hem.  Ett hem där hon har känt sig trygg,  hon går in och möts av tomheten som har länge ekat i väggarna.  Hon börjar packa ner sina saker i lådor,  lådor som innehåller hela hennes liv.  Ett liv hon vill minnas men samtidigt glömma, ett liv fylld med hat och kärlek,  ett liv som har gett henne bra och dåliga minnen.

Hon börjar tänka på det hon lämnar bakom sig,  alla vännerna,  all kärlek och glädje som hon fann i staden som stal hennes hjärta.  En stad som hon alltid kommer att minnas,  en stad som alltid kommer ha  en speciell plats i hennes hjärta.  Regnet fortsätter att ösa ner på hennes vindruta, regndropparna som får henne o tänka på all smärta,  hat och mörker som hon lämnar bakom sig i tegelväggarna.  Hon känner hur tårarna börjar rinna ner från hennes kind, tårar som repsenterar glädjen och sorgen som hon har funnit.  Hon torkar sina tårar och lämnar kvar sitt gamla liv i staden på väg till sitt nya liv.  Ett nytt liv med nya tomma blad som kommer att fyllas med ord genom hennes framtida handlingar och val. En ny chans att finna det hon söker…

Fred Och Kärlek

Försenad Avslutning

Jag hade tänkt mig att droppa avslutningen på ”En plågad Själ” förra veckan men jag hade tyvärr inte tillgång till internet och därmed blev avslutningen lite försenad. Jag hade också tänkt mig att skriva en till text som fortsättning men efter att jag inte hade tillgång till internet och därmed bröt jag mitt liv löfte så har jag skrivit 5 stycken på avslutningen. Detta är en kompensation för den lite försenade avslutningen och jag hoppas att den godtas

Jag kommer troligtvis att droppa en riktig presentation efter att flera personer har klagat på att jag inte har någon presentation och dom vill veta vem jag är bakom texterna. Då dock kommer jag inte skriva allt för jag vill fortfarande ha lite mystik i bloggen, det är kanske inte en sån stor mystik för dom som bor i samma stad som mig för det är inte så svårt o få reda på saker i denna stad men jag hoppas att jag har lite mystik kvar.
Fast vill man veta något om mig så är det bara o läsa mellan raderna i texterna för det står ganska mycket om mig i dom så om man vill försöka lista ut vem jag är så varsågod kör på! Detta gäller inte mina polare, delvis för hälften av dom är ju inte direkt intelligenta och den andra hälften av dom vet nog det mesta om mig

Sist men inte minst så kommer jag minska på berättelserna,  jag har hamnat i en sån period då jag har velat skriva lite berättelser men jag känner att jag behöver tagga ner lite på dom och börja återgå till mina andra texter där jag sätter perspektiv på saker och ting

Det var allt för mig denna gång
Fred och kärlek
Bong out!

Fortsättningen kommer

Fortsättningen av  ”En Rastlös Själ” kommer att publiceras denna vecka,  förhoppningsvis redan imorgon.  Jag har haft lite andra saker för mig och därmed har jag inte publicerat den.  Jag kommer att publicera några andra texter också denna vecka och om ni har tur så får ni läsa en liten men fett presentation.

Sist men inte minst vill jag tacka alla som skickade feedback till mig, den uppskattas

Fred och Kärlek
PE88

welcome to my breakdown

Jag, Cecilia tänkte ta mig friheten eftersom Jonas hade förtroende för mig att ge ut sitt lösen (säljer det billigt vidare) så tänkte jag ta lite utrymme och skriva lite!

hmm.. hur ska jag börja?
- hej mamma, hej pappa, hej kompisar, hej ”reatards” !

Som i ett oproffisionellt inbördeskrig försöker man desperat överrösta sig själv i världarna som sakta spinner omkring en. Man målar upp hatskyltar i sin fantasi och fruktar dödligheten av sin själ. Man vill inte inse att dommedagen är här, men man kan heller inte undgå att se problemet rakt i ögonen..
- Ungefär såhär känns mitt liv för tillfället.. Som en jordanienfärgad rullgardin som inte går att dra ner då man skall till att sova. För att allt är alldeles för mycket och man vet inte på vilken sida man har någon över huvud taget. Målet man har i sikte är långt ifrån uppnått men man kan inte ge upp därför att man vet, att det finns människor runt omkring en som uppenbarligen skulle kunna falla på knä för att ens få snegla på den bit av kakan som man själv har i handen.
Och så drunknar man i tillvaron av regn och hagel och så inser man att botten är nådd.

Julians ljuva stämma ger hopp om en bättre morgondag och tekopparna med honungste ger evig tröst.
Charmernade
Flirtigt
Djupsinnigt
Stiligt
Stendött.

Over and Out

/Cecilia

En Rastlös Själ Part II

Dom mörka molnen har sakta men säkert börjat ockupera den klarblåa himlen, hon tittar upp mot skyn och allt hon ser är hur dom mörka molnen slukar bit efter bit av den klarblåa himlen.  Hon sluter sina ögon och faller in i hennes tankar, tankarna som har fått oron att växa inom henne.  En oro som har börjat tagit en större plats i hennes liv, hon känner hur regndropparna faller ner på hennes kropp,  hon lutar sitt huvud uppåt mot himlen och blundar. Hon känner hur regndropparna sköljer bort all oro och alla dåliga minnen som har plågat hennes sinne.  En plåga hon har försökt att döda med alkohol, alkoholen som har gett henne mer ångest och dåliga minnen än glädje och fina minnen.

Hon öppnar sina ögon och allt hon ser är hur mörka moln dominerar himlen, hon tittar ner mot barnen som leker glatt i den fallande regnet. Hon börjar tänka tillbaka på sin barndom, en barndom fylld med kärlek som doldes bakom ignoransen som fick henne att börja vandra på fel väg genom livet, en väg som var nära att leda henne till helvetes portar. Hon börjar fundera på hur hon öppnade sina ögon och började se sanningen om hennes liv, ett liv som hon aldrig ville leva men på grund av ignoransen från barndomen kunde hon aldrig gå på stigen som ledde till denna väg. Hon inser att Gud svarade på bönerna, böner hon aldrig trodde någon lyssna på, böner som fick henne att öppna sina ögon och se den nakna sanningen.

Hon tittar ut mot staden som har gett henne så mycket men som har tagit lika mycket från henne. En stad där kärleken och ljuset dominerar på dagen men som förvandlas till ett spel mellan Djävulen och Gud med människor själar som insats.  Hon känner hur glädjen börjar ta över hennes själ och sinne, hennes blick fastnar mot horisonten och allt hon ser genom regndropparna är glädjen, värmen och lyckan hon länge har letat efter. Mörkret börjar falla ner mot staden, hon går in och lägger sig i sängen med ett leende på sina läppar, ett leende fylld med den rena glädjen hon har funnit i staden som hon har förälskat sig i. Hon sluter sina ögon och känner hur hennes rastlösa själ har äntligen funnit ro….

Fred och Kärlek

En ny version

När jag skrev fortsättningen på ”En rastlös Själ” så kände jag att den inte blev så bra som jag ville men jag fortsatte att skriva den.  Texten blev klar och var relativt bra så jag publicerade den men efter ett tag så insåg jag att jag inte kunde bli av med känslan att jag kunde skriva fortsättningen bättre. Så nu har jag skrivit om texten lite och förhoppningsvis kan den leva upp till den första delen. Den nya versionen av ”En Plågad Själ Part II” kommer troligtvis att bli publicerad redan inatt eller förhoppningsvis imorgon.

Eftersom jag är aldrig nöjd med mina texter då dom inte ser ut som jag har tänkt mig så får jag tvivel om dom är bra eller inte.  Tvivel har jag alltid haft men den senaste tiden har dom blivit lite starkare och därmed har jag fokuserat på att få bort dom istället för att finna inspirationen till nya texter. Följden av mitt val blev att jag inte skrev så många texter och då blev tvivlen starkare och därför ber jag er om detta trots att jag tycker det är lite desperat.

Jag undrar om man kan få lite feedback på dom senaste texterna från er läsare?
Man kan antingen skriva en kommentar (skriv om ni vill att kommentaren ska publiceras eller inte) med sin feedback eller skicka ett mejl till thedude_88@hotmail.com

Cecilia du behöver inte ge mig feedback då du redan har gjort det

Tack på förhand
Fred och Kärlek

En Rastlös Själ Part I

Solen går sakta upp vid horisonten,  solskenet som har länge fått hålla sig bakom dom mörkna molnen som dominerade himlen.  Det gröna gräset som var begravt under den vita snön alldeles för länge har äntligen fått komma tillbaka upp till ytan.  Fåglarna har börjat kvittra igen efter en lång tystnad och våren är här.  Hon öppnar sina ögon till solen varma famn och tittar ut mot den upplysta staden.  En stad som har fått henne o känna sig som hemma,  en stad där hon har känt sig trygg och älskad.  En stad som hon aldrig trodde hon skulle finna.  Hon kliver ut till köket och greppar ciggen samt kaffe koppen för att sätta sig ner o andas ut i det efterlängtade solskenet,  hon tittar upp mot den klarblåa himlen och känner hur glädjen kommer upp till ytan igen.  En glädje som länge var en del av illusionen som missledde henne men som nu är en sann glädje,  en illusion som gömde sig bakom dimman som dolde det hon har länge strävat efter.

Hon tittar ner mot staden som har blivit hennes älskare,  en älskare som har tillfredsställt dom flesta av hennes behov.  Behov som hon har länge försökt tillfredsställa med alkohol,  sex och jobb men som hon aldrig lyckades med.  Hon känner hur en sann lycka överväldigar hennes sinne, en lycka hon har endast drömt om.  All sorg,  smärta och ångest känns helt plötsligt mycket lättare att bära på, ångesten som fick henne ur balans,  smärtan som förblindade henne och sorgen som tärde hennes själ.  Hennes själ som länge var i bitar, bitarna som hon har länge försökt att sätta ihop.  En själ som länge stod i lågor och som till slut brann ner. En själ som återuppstod ur askan som fågeln Fenix och nu är hennes själ återfödd.

Hon tittar ner mot husväggarna och börjar tänka på hur mycket glädje,  sorg,  smärta,  lycka det finns i dom,  en tanke som får henne att tänka på alla lyckliga minnen hon har i denna stad, minnen som alltid kommer leva vidare, minnen som får hennes kropp och sinne att fyllas med en ren glädje.  Hon går in för att hämta mer kaffe men stannar upp och känner en obehaglig känsla i hennes kropp.  En känsla hon inte har känt tidigare,  en känsla som får henne ur balans.  En enda känsla som får henne ur balans i några sekunder men som förändrar henne mer än vad hon tror.  En förändring till det bättre eller en förändring till det sämre

Hon går in i badrummet och tittar sig i spegeln i hopp om att finna anledningen till den obehagliga känslan som kom krypandes upp till nacken.  Hon letar förtvivlat efter svaret men allt hon finner är en reflektion av den personen hon en gång var,  en reflektion hon trodde hon hade förnekat och lyckats utrota dess existens.  Hon känner hur hennes smärtsamma minnen kommer tillbaka,  minnen hon trodde hon hade begravt tillsammans med hennes förflutna.  Hon vänder sig om och går ut,  hon tittar återigen upp mot himlen men allt hon ser är mörka moln som har slukat den klarblåa himlen.  Hon ber till Gud om att få ett svar men allt hon finner är tystnad och fler frågor utan svar

Fortsättning följer
Fred och Kärlek