Vad är skillnaden mellan vita och svarta lögner?

Alla vi har någon gång under våran livstid sagt en lögn till en medmänniska – det kan ha handlat om att man har ljugit för sin polare, någon familjemedlem eller en främling. En lögn som vi själva kanske ansåg att det va en vit lögn men var det verkligen en vit lögn eller var det en svart lögn som vi spottade ut? Hur vet man om den lögn man säger är en vit lögn eller en svart lögn? Är det för att vi själva anser att det är en vit lögn eller en svart lögn? Hur kan vi veta vad det är för lögn vi säger till människor runt omkring oss?

Kan vi avgöra vad det är för sorts lögn det är vi säger genom våran egna syn på lögnen? Vi har ju alla trots allt olika uppfattningar om vad en vit och svart lögn är beroende på hur vi själva ser på situationen, lögnen och hur hög vår moral är. Hur kan vi avgöra vilken lögn det är vi säger eller hör? Kan vi avgöra vad det är för sorts lögn på hur personen kommer att reagera när personen i fråga får reda på sanningen? Är de ämnet i lögnerna det som avgör om det är en vit eller svart lögn? Vissa ljuger för att dom är rädda för sanningen, vissa ljuger för att dom har fastnat i lögnernas väv, vissa ljuger för att dom är rädda hur personen kommer att reagera och vissa ljuger för att dom inte vill vara dom de är. Men vad är det som får oss att ljuga? Är det för att vi är för rädda för sanningen så vi ljuger för att undvika den? Ljuger vi för att vi är för blinda för att se att sanningen kommer komma fram till slut? Ljuger vi för att vi är rädda hur personen kommer att ta sanningen? Ljuger vi för att vi är personer som vi inte vill vara och lever ett liv vi inte vill leva? Varför fortsätter lögnerna övervinna sanningen?

Vad ger oss rätten till att vända och vrida på sanningen så att den passar oss? Vad är det som driver oss människor till att vi hellre ljuger än att berätta sanningen? Räcker det inte med politiker som står och ljuger för folket rakt upp i ansiktet? Politikerna som ger oss en massa löften och lovar att göra sitt bästa för att leva upp till våra förväntningar men gör dom verkligen det eller ljuger dom bara så att vi ska få förtroende för dom och rösta på dom/deras parti? En lögn är ju trots allt en lögn i grunden, vare sig om vi tycker att det är en vit eller svart lögn så är det ju ändå en lögn i grunden. Så vad är egentligen skillnaden mellan en vit och en svart lögn?

Fred och Kärlek

Finns det rätta val i livet?

Just nu sitter det någon framför datorn och försöker hitta inspiration,  på andra sidan väggen har någon precis skrivit klart sin bästa text.  På gatan utanför blir någon sparkad – i samma ögonblick på andra sidan gatan så blir någon anställd.  På andra sidan väggen så vinner någon en summa pengar,  i våningen ovanför så förlorar någon en summa pengar.  På gatan utanför så får någon uppleva sin livsdröm,  på gatan längre ner så får någon sin livsdröm krossad.  I huset mittemot så blir någon dömd medan någon annan blir frisläppt,  i huset bredvid så kryssar någon i sin sista ruta som nykterist,  i baren mittemot så tar någon sin första öl.  På bussen utanför sitter det någon som är på väg till en fest medan någon ligger däckad i huset bakom bussen.

Just nu så slår en person sitt sista dödliga slag för pengar medan någon är ute o festar och tjänar pengar.  Just nu så gör några slut i samma ögonblick så blir några tillsammans,  just nu sitter det en soldat nere i Irak och undrar varför han krigar,  just nu sitter någon och funderar på att ta värvning.  Just nu föds någon i samma ögonblick så dör någon,  just nu gör någon sitt dåligaste val medan någon gör sitt bästa val.  Just nu når någon känner någon lycka medan någon annan känner sorg.

Olika människor i lika situationer men ändå så olika i en värld där det goda blandas med det onda.  En persons val slutar lyckligt medan en annan person som gör samma val slutar dåligt,  samma val som vi alla gör men som slutar på olika sätt.  Men varför slutar samma situationer olika?  Är det på grund av personens rädsla, erfarenhet och mod?  Beror det på att det är olika människor inblandade?  Vad är det som får samma situationer att sluta olika?  Vissa tror att det är karma, vissa tror att det är balansen i universum och vissa tror att det är ödet/gud som har planerat olika vägar för oss eller beror detta helt enkelt på hur vi vilket val vi väljer att göra?  Vi grundar ju trots allt våra val på tidigare erfarenheter, våra rädslor, vårat mod, våran vilja och hoppas att vi gör det rätta valet men finns det något rätt val eller är det bara en inbillning som ska ge oss hopp och tröst när vi står inför ett val?  Vilket val vi än gör i våra liv så kommer det alltid finnas positivitet och negativitet i det val vi gör.  Så kan vi någonsin göra det rätta valet?

Fred och Kärlek

Dagens samhälle?

Snön faller återigen ner till asfalten, kylan kryper under mitt fönster och jag vaknar till doften av gamla cigaretter.  Jag greppar blocket och börjar läsa de meningar som jag skrev ner igår kväll.  Jag greppar pennan och fortsätter att skriva men inser snart att jag har krupit in i min egna text.  Bakom orden som bildar meningar,  meningarna som formar min syn på livet.  Orden som flyter runt i mitt huvud – väntandes på att bli utvalda för att skapa en helt ny värld med meningar.  Jag faller tillbaka till min verklighet med en nackbrytande fart,  jag greppar ciggen och går ut i hopp om att få lite frihet från alla mina tankar.  En frihet som jag inte får uppleva så mycket längre,  en frihet som många tar för givet.  En frihet som många drömmer om.

Jag börjar vandra i en samhället där hatet har strypt kärleken som en gång vandrade på våra gator.  Jag stannar upp och får syn på en flicka som går hem med sin farsa,  jag börjar tänka på hur ens verklighet förändras med åren och hur fort åren går när man är liten.  Jag tittar in i flickans ögon och ser hur livets låga lyser starkt och inser att så länge barnen ler så finns det liv.  Jag sätter på musiken och drömmer mig bort till en värld där kärleken och ljuset lever vidare.  En värld där fördomar, hat och mörker inte existerar,  en värld där ljuset lyser upp våra gator med kärlek och förståelse.

Jag vandrar vidare och ser hur människor står och tjafsar med varandra,   jag börjar tänka på vart all förståelse tog vägen?  Finns den kvar eller har vi förlorat den för alltid?  Jag ser hur polisen kommer fram till platsen och hur dom använder onödigt våld för att lugna ner människorna som är inblandade.  Jag får syn på en man som försöker kliva emellan men som kastas ner mot marken av dom som ska skydda och tjäna oss.  Jag vänder blicken mot andra sidan gatan och får syn på gamla krigare som en gång krigade för det dom trodde på men förlorade kampen mot alkoholens frestelser och nu är dom längst ner på samhällets stege. Gamla krigare som systemet har vänt sig ryggen till och nu finner dom tröst i flaskan.

Jag vänder om och vandrar tillbaka mot lägenheten med alla tankar som bankar vidare i huvudet på mig, jag stannar upp för att tända en cigg när jag får syn på en tjej som står och kollar på en reklamaffisch. Jag ser hur sorgen,förtvivlan och tårarna kommer krypandes fram i henne ögon. Sorgen för att hon inte ser ut som tjejen på affischen, förtvivlan om hon någonsin kommer att passa in, tårarna som får hennes kind att smaka salt. Jag tittar upp mot himmelen och inser att kärleken, ljuset, förståelsen finns i våra hjärtan, vi måste bara våga öppna våra hjärtan för att kunna finna det vi söker. Jag lägger mig i sängen i hopp om att kunna få lite frihet från mina tankar. Jag blundar och ännu en dag har nått sitt slut.

Fred och Kärlek

En Plågad Själ Del III

Innan jag fortsätter skriva på min lilla berättelse/novell så ville jag bara be om ursäkt för förseningen av publiceringen av del II, jag fick aldrig tid över att fortsätta skriva men nu är den i alla fall klar och så ville jag bara klargöra att jag hade inte planerat att denna blogg skulle delas upp i så många delar som den har gjorts men jag insåg att jag skulle inte få plats med allt jag hade räknat med att skriva så det fick bli en tredje och avslutande del i denna färd genom en plågad själs liv.

Dagarna fortsätter att springa förbi med tiden tickande vid sin sida, hon fortsätter att rymma från verkligheten och den nakna sanningen med hjälp av alkoholen. Alkoholen som har fått hennes tårar att sluta rinna ner från hennes kind, tankarna som sårade och som tryckte ner orden som trösta. Tårarna som påminde henne om hennes misär, tankarna som plågade hennes själ, orden som skulle ha tröstat och gett henne vägledning men som hon slog dövörat till. Hennes polare och familj som alltid fanns där för henne försöker förgäves att få henne på rätt spår men hon fortsätter att skjuta ifrån sig dom, hennes nära och kära som bara vill henne väl men efter mörkret förgiftade hennes sinne så har hon inte kunnat skilja på kärleken från hatet.

Hon går in i sovrummet och stänger det gamla rostiga fönstret, hon sätter på musiken och lägger sig i den gamla och kalla sängen. Hon sluter sina ögon i hopp om en ljusare morgondag. Hon vaknar upp till doften av gammal cigarett lukt och känner att hon har fått nog av detta liv, hon ställer sig vid fönstret och tittar upp mot himmelen och ber om att få styrkan att ta sig ur denna misär, hon ser hur solen tränger sig fram genom molnen och hon inser hennes bön har blivit hörd, hon går mot köket och häller ut alkoholen och inser att svaren hon alltid har letat efter finns inom henne men rädslan för att utforska sig själv hindrade henne från att se ljuset i slutet av tunneln.

Hon kliver ut på balkongen för att äntligen få känna solen värma hennes kalla kropp och fylla henne med styrkan att fortsätta vandra på denna väg genom livet. Hon tar kontakt med sin familj och får det stöd hon alltid har letat efter men som hon aldrig har insett att den fanns närmare henne än vad hon trodde, hennes polare börjar ta mer kontakt med henne och ger henne den kärlek och bekräftelse som hon alltid har behövt. Hon har äntligen funnit den styrkan, kärlek, glädje och värme hon har behövt för att verkligen utforska sig själv. Tiden tickar vidare och hon känner hur hennes sinne, kropp och själ börjar bli friska från mörkret, hatet och sorgen som har plågat henne i alldeles för lång tid. Hon kliver ut på hennes mörka balkong och tittar en sista gång upp mot himlen och tackar för att ha blivit vägledd till den ljusa vägen genom livet som hon alltid har letat efter men som hon aldrig hittade. Hon tar en sista titt på den halvdöda staden och ler med ett leende som skiner upp i mörkret.  leendet som alltid gav hennes närvaro ljus och värme men som försvann när hon blev uppslukad av mörkrets frestelser har kommit tillbaka och hon kan äntligen lägga sig ner i hennes varma säng med ro i sinnet, en fridfull själ och kropp samt ett leende på hennes läppar. Hon sluter sina ögon och lämnar den sista dagen i hennes misär

Fred och Kärlek

En Plågad Själ Del II

Regnet faller ner ännu en gång från dom mörka molnen ner på asfalten, hon öppnar sina ögon och en ny dag har fötts i hennes misär. Hon kliver upp och tar sin första cigg tänkandes ”Idag får det här ta slut”. Hon får syn på en pappa som går hand i hand med sin dotter och börjar tänka tillbaks på sin barndom, en tid i hennes liv då inget hat, mörker, sorg existerade – en tid i hennes liv då allt verkade perfekt. Hon känner hur tårarna börjar komma igen och hon rör sig mot badrummet i hopp om att kunna fly från tårarna. Hon tvättar sig i ansiktet och tittar upp mot sin spegelbild och allt hon ser är en liten oskyldig flicka som hamnade snett i livets långa väg. Hon känner hur ångesten börjar ta kontrollen över hennes kropp och hur än mycket hon vill vända sig om och gå sin väg så kan hon inte, känslan av att ångesten har kedjat fast hennes fötter i golvet har blivit för stark och nu står hon öga mot öga med det hon alltid har fruktat – den nakna sanningen om henne.

Hon försöker förgäves att kämpa emot och återta kontrollen över hennes kropp men ångesten tvingar henne att stå kvar och titta på sin egna spegelbild. Hon tittar in i hennes ögon och allt hon ser är hat, sorg och mörker – allt som hon fruktat i hela hennes liv. Trots hennes försök till att hennes värld ska förvandlats till en mörk, dyster, hatisk och sorgens värld så inser hon att detta har blivit det hon alltid har fruktat och nu går det inte att förneka sanningen något mer. Hon inser att hennes liv har hittills bara varit en lögn, en lögn som har varit en rökridå för den nakna sanningen om hennes bakgrund, hennes liv och henne värld.

Hon känner hur sanningen börjar bli för mycket och hon börjar leta desperat efter en flyktväg, en flyktväg ifrån hennes liv och sanningen. Hon tar till flaskan i hopp om att dränka sina sorger och glömma allt för bara några sekunder. Några sekunders frihet från allt som håller henne kvar i den hårda verkligheten som hon har skapat. Tiden rinner iväg och hennes chanser att se ljuset fortsätter att slinta mellan hennes fingrar, hennes ögon är blinda av mörkret, hatet som har fortsatt förgiftat hennes hjärta. Hon ser ingen lätt väg ut ur denna misär, hon har förlorat allt för många strider för att fortsätta slåss för sin frihet. En frihet som hon kastade bort tidigt i sitt liv, en frihet som hon aldrig uppskattade, en frihet som hon lät gå förlorad.

Fred och Kärlek

En Plågad Själ Del 1

Solen skinner genom träden ner på den blöta asfalten, fåglarna sjunger och en ny dag har fötts. Hon kliver upp ur den trasiga sängen och kollar ut genom det skitiga fönstret på den värld som har skapat henne. En mörk och kall värld fylld med hat som förvandlade en liten lycklig tjej fylld med kärlek till en hatisk flicka som har blindats av mörkret. Hatet som ströp kärleken i hennes själ till döds, mörkret som fick henne att lämna sina vänner, sin familj och ljuset som dom förde med sig. Ett ljus som gav henne hopp, kärlek,värme och positivitet, ett ljus som har blivit ersatt av ett mörker av hat, kyla och negativitet.

Hon kliver ut i vardagsrummer och sätter på musik, musiken som får henne att fly till en annan värld – en värld fylld med ljus och melodier. En värld där hon känner sig trygg, älskad och upplyst, hon flyter runt i musiken och får syn på en människa. Hon spänner ögonen i hopp om att se vem det är men allt hon ser är en vit skugga som säger ”Svaren du letar efter finns inom dig”. Hon faller tillbaka till verkligheten med en nackbrytande fart. Mörkret har tagit över ljuset och den en gång ljusa himlen har blivit ersatt med ett mörker, hon kliver ut och tittar upp mot himlen ihopp om att få vägledning men möts av mörk tystnad. Hon tittar upp mot den kalla och mörka himlen och får syn på en stjärna, en enda stjärna som lyser på den stora kvällshimlen, en stjärna som ger henne en liten glimt av hopp.

En glimta hopp som fyller henne med en tro om ett bättre liv, ett liv som hon en gång levde men som hon kastade bort efter ha blivit vilseledd av mörkrets frestelser och lögner. Hon ser hur mökret börjar sluka upp den enda stjärnan på himlen, hon känner hur förtvivlan och sorgen börjar komma tillbaka till ytan efter ha blivit dränkta av hoppet. Regnet börja falla ner mot den kalla asfalten, hon känner hur vatten dropparna som rinner ner från hennes kläder sköljer bort det lilla hopp och ljus som hon hade inom sig, hon  känner hur gråten är i halsen på henne och hon går in för att sova och drömma sig bort från smärtan. Hon sluter sina ögon – hoppandes att slippa tankarna som sårar och tårarna som påminer henne om hennes smärta och sorg.

Fortsättning följer
Fred och kärlek

Nya Tider = Nya inlägg

Det var ett bra tag sen jag skrev någon fräsch blogg men har varken haft tid eller inspiration till att skriva ner alla tankarna som finns i mitt huvud, har haft mest bara enstaka meningar som har blivit grunden till många oklara texter. Jag har tagit en paus från bloggandet för att finna inspirationen som har alltid fått mig att fortsätta sprida mitt budskap men efter flera bakslag så kände jag för att ta en paus och andas ut. Då dock så kommer jag under min paus att fortsätta o skriva några texter, jag kan ju inte låta mina underbara hatare börja hata någon annan bloggare

Trots att man har tagit en paus från bloggandet så har mina lojala hatare fortsatt att försöka fånga min uppmärksamhet,
måste ge dom lite respekt för att dom inte ger upp sin dröm om att få min uppmärksamhet Fortsätt flickor och pojkar – en dag så kanske
jag orkar bry mig om era patetiska hatbrev. Ni förgyllar mina dagar med era försök att få en del av min dyrbara tid

Det är nya hårda tider och det kommer komma nya fräscha inlägg i denna blogg, jag startade detta uppdrag att försöka få folk att öppna sina ögon och accpetera sin sanning om sig själv, om samhället och om människorna runt om dom och det är jag som kommer att bestämma när det uppdraget är fullföljt.

Nya tider = Nya inlägg

Peace And Love
From
Your´s truly

Förhållanden – En maktkamp?

Alla har vi förhållanden till andra människor, det kan handla om förhållanden till sin familj, sina vänner, sin respektive och främlingar. Ibland är vi medvetna om förhållandet  och ibland är vi omedvetna om förhållandet vi har till andra människor, vissa förhållanden syns tydligt medan visas förhållanden håller sig gömda under ytan. En relation till andra människor runt om oss, från grannarna vi har till människor i tredje världen länder. Förhållanden som påverkas av dom valen vi gör, vilket val vi än gör från dom enklaste valen till dom svåraste så påverkas dom förhållanden vi har till andra människor, ibland så vet vi om påverkningen och ibland så vimlar vi runt i ovisshetens mörker.

Förhållanden som kan verka enkla för en singel person är ganska svåra men varför är dom svåra? Är det för att förhållanden är en maktkamp? Är det för att människan inte är skapt till att balansera mellan sina egna behov och andras? är det för att vi undermedvetet vill ha matken över människorna runt om oss?  Vad är det som gör att förhållanden verkar så lätta på utsidan men som på insidan är så svåra? Till en viss del så är förhållanden en maktkamp, båda parterna kämpar för att behålla sin ”kontroll” över förhållandet, sig själva och i dom situationerna som uppstår i ett förhållande, kanske är det för att vi känner oss trygga ifall vi har kontrollen eller beror det på att vi får smaka på maktens söta smak som får oss att vilja hålla kvar i makten så länge som möjligt?

Människan som kanske inte är skapt för att lyckas hålla balansen mellan att uppfylla sina egna behov och andras men varför är det så svårt att uppfylla sina egna behov samtidigt som man uppfyller sina medmänniskors behov? Är det för att alla människor har olika behov? Men har vi olika behov eller är det bara en lögn som har lurats sig in i folks sinnen? Varför måste ett förhållande handla om makt? Är det för att tryggheten man får och självförtroende boosten man får när man får som man vill har tagit över folks sunda förnuft? Varför är det svårt att kompromissa i ett förhållande? Är det för att man måste se och acceptera att sin partners, sina polares eller sin familjs behov eller varför handlar förhållanden om makt?

Frågan återstår: Är förhållanden en maktkamp?

Fred och Kärlek

Är du för blind för att se sanningen?

Världen som vi lever i med så mycket att göra att vi hellre skyller på invandrare istället för att börja ta tag i alla problem som finns i vårt samhälle, en osäkerhet blandad med rädsla för att förlora makten som får människor att splittras och börja leta efter syndabockar medan den riktiga syndabocken klarar sig oskadd i denna jakt efter de skyldiga. En osäkerhet och rädsla som har fått våra medmänniskor runt om i världen att vända sig emot varandra istället för att bli enade och ta tillbaka det som är vårt

Alla har vi förlorat något till denna ondska som fortsätter att ha makten över oss och våra medmänniskor, medan godheten sitter fastkedjad under marken som vi går på. Ondskan som skickar runt oss till olika ställen istället för att räcka ut sin hand och hjälpa oss, ondskan som packar in oss i en inhängad hage som om vi vore djur. Ondskan som förhindrar oss från att bli upplysta, ondskan som förblindar oss med hat mot varandra som hindrar oss från att öppna våra ögon och se sanningen, ondskan och hatet mot våra medmänniskor som hindrar oss från att se vart vi går och som håller oss gisslan i mörkret. Hatet som har äntligen vunnit sin strid mot kärleken har fått oss att vända oss mot varandra istället för att bli enade mot ondskan, hatet och mörkret som styr våra samhällen, våra liv och våran värld i dessa hårda tider.

Hatet som har visat sig alltmer tydligt i dessa hårda tider, dessa mörka tider då dom fattiga blir fattigare och dom rika rikare. Mörket och hatet fortsätter att blinda folket medan ingen av våra ledare tar på sig skulden för denna mörka tid som får våra medmänniskor att vända sig emot varandra. Mörkret, hatet och ondskan som fortsätter att förtära våra sinnen, våra själar o våra liv. Hatet som har tagit över kärleken som en gång styrde våra liv, mörkret som har tagit över ljuset som en gång lyste i våra liv. Ett ljus som har blivit övertagen av mörkret och nu är vi fast i misären som våra ledare ville tills den dagen då folket får nog och börjar kämpa tillbaka mot ondskan, hatet o mörkret som förblindar oss från att öppna våra ögon och se den nakna sanningen.

The Struggle Continues – big up!
Peace And Love

Den Feta Festen

Man vaknar upp på lördag morgonen med en baksmälla och mer ångest än vad man hade dagen innan den feta festen som man har snackat om hela veckan, den speciella personen som man har alltid tyckt om men har aldrig vågat ta det stora steget fanns där på samma fest som du men nu när alkoholen har tagit kraft i din kropp så har ditt mod och själva situationen förändrats. Efter ha druckit lite alkohol så tar man mod till sej och gör det man inte skulle göra på fyllan, man tar det stora klivet, den stora risken utan att tänka på följderna av det valet man gör just i den stunden. Man tar chansen, greppar tillfället och utsätter sej för en stor risk.

Man går fram till den speciella personen och lyckas halv vägs med det stora klivet men faran är inte över ännu, man frågar den speciella personen ifall man ska glida till en lugnare plats för att sedan börja lära känna varandra lite mer. Stämningen är chill och man steppar up och tar det första steget. Festen börjar närma sej sitt slut och man känner sej pressad för man vill verkligen att det ska hända nåting mellan er denna kväll, man har modet och allt stämmer, allt känns perfekt. Stunden är inne och man måste greppa chansen innan den försvinner. Man steppar återigen up och fortsätter där man slutade tidigare på kvällen. Man har sex med personen och när man är på väg hem så känns allt perfekt och att livet leker.

Dagen efter så vaknar man upp nykter med en rejäl baksmälla, man minns då dock vad som hände igår men ringer för säkerhets skull upp sina polare för att kolla om man inte gjorde nåting idiotiskt. Svaret man får var det man inte ville höra, svaret som man är rädd för är det svaret man får av sin polare. Man låg med den speciella personen och nu gäller kan man bara hoppas att den personen kände samma sak som man själv gör när man är nykter. Dagarna går och personen hör inte av sej, man inser snabbt att det var ett engångsligg utan några känslor bara sex, ångesten blir värre och värre. Man känner att man inte ska dricka men nästa helg så dricker man igen, bara för att lätta på ångesten som har blivit värre sen den helgen då allt hände. När man vaknar upp morgonen efter så ställer man sej framför spegeln och känner bara ångesten och smärtan man fick av ett enda idiotiskt val, ängeln på din axel frågar dej ”Är du säker på att du valde rätt väg tillslut?”.

Peace And Love