Solen går sakta upp vid horisonten, solskenet som har länge fått hålla sig bakom dom mörkna molnen som dominerade himlen. Det gröna gräset som var begravt under den vita snön alldeles för länge har äntligen fått komma tillbaka upp till ytan. Fåglarna har börjat kvittra igen efter en lång tystnad och våren är här. Hon öppnar sina ögon till solen varma famn och tittar ut mot den upplysta staden. En stad som har fått henne o känna sig som hemma, en stad där hon har känt sig trygg och älskad. En stad som hon aldrig trodde hon skulle finna. Hon kliver ut till köket och greppar ciggen samt kaffe koppen för att sätta sig ner o andas ut i det efterlängtade solskenet, hon tittar upp mot den klarblåa himlen och känner hur glädjen kommer upp till ytan igen. En glädje som länge var en del av illusionen som missledde henne men som nu är en sann glädje, en illusion som gömde sig bakom dimman som dolde det hon har länge strävat efter.
Hon tittar ner mot staden som har blivit hennes älskare, en älskare som har tillfredsställt dom flesta av hennes behov. Behov som hon har länge försökt tillfredsställa med alkohol, sex och jobb men som hon aldrig lyckades med. Hon känner hur en sann lycka överväldigar hennes sinne, en lycka hon har endast drömt om. All sorg, smärta och ångest känns helt plötsligt mycket lättare att bära på, ångesten som fick henne ur balans, smärtan som förblindade henne och sorgen som tärde hennes själ. Hennes själ som länge var i bitar, bitarna som hon har länge försökt att sätta ihop. En själ som länge stod i lågor och som till slut brann ner. En själ som återuppstod ur askan som fågeln Fenix och nu är hennes själ återfödd.
Hon tittar ner mot husväggarna och börjar tänka på hur mycket glädje, sorg, smärta, lycka det finns i dom, en tanke som får henne att tänka på alla lyckliga minnen hon har i denna stad, minnen som alltid kommer leva vidare, minnen som får hennes kropp och sinne att fyllas med en ren glädje. Hon går in för att hämta mer kaffe men stannar upp och känner en obehaglig känsla i hennes kropp. En känsla hon inte har känt tidigare, en känsla som får henne ur balans. En enda känsla som får henne ur balans i några sekunder men som förändrar henne mer än vad hon tror. En förändring till det bättre eller en förändring till det sämre
Hon går in i badrummet och tittar sig i spegeln i hopp om att finna anledningen till den obehagliga känslan som kom krypandes upp till nacken. Hon letar förtvivlat efter svaret men allt hon finner är en reflektion av den personen hon en gång var, en reflektion hon trodde hon hade förnekat och lyckats utrota dess existens. Hon känner hur hennes smärtsamma minnen kommer tillbaka, minnen hon trodde hon hade begravt tillsammans med hennes förflutna. Hon vänder sig om och går ut, hon tittar återigen upp mot himlen men allt hon ser är mörka moln som har slukat den klarblåa himlen. Hon ber till Gud om att få ett svar men allt hon finner är tystnad och fler frågor utan svar
Fortsättning följer
Fred och Kärlek
