Jag, Cecilia tänkte ta mig friheten eftersom Jonas hade förtroende för mig att ge ut sitt lösen (säljer det billigt vidare) så tänkte jag ta lite utrymme och skriva lite!
hmm.. hur ska jag börja?
- hej mamma, hej pappa, hej kompisar, hej “reatards” !
Som i ett oproffisionellt inbördeskrig försöker man desperat överrösta sig själv i världarna som sakta spinner omkring en. Man målar upp hatskyltar i sin fantasi och fruktar dödligheten av sin själ. Man vill inte inse att dommedagen är här, men man kan heller inte undgå att se problemet rakt i ögonen..
- Ungefär såhär känns mitt liv för tillfället.. Som en jordanienfärgad rullgardin som inte går att dra ner då man skall till att sova. För att allt är alldeles för mycket och man vet inte på vilken sida man har någon över huvud taget. Målet man har i sikte är långt ifrån uppnått men man kan inte ge upp därför att man vet, att det finns människor runt omkring en som uppenbarligen skulle kunna falla på knä för att ens få snegla på den bit av kakan som man själv har i handen.
Och så drunknar man i tillvaron av regn och hagel och så inser man att botten är nådd.
Julians ljuva stämma ger hopp om en bättre morgondag och tekopparna med honungste ger evig tröst.
Charmernade
Flirtigt
Djupsinnigt
Stiligt
Stendött.
Over and Out
/Cecilia
